Får man börja en mening med ”och”?

Med viss regelbundenhet får jag korrektur på texter jag skrivit där någon påpekar att man inte får börja en mening med ”och”. Jag har inte kunnat hitta någon gemensam nämnare för dessa personer de är både unga och gamla. Uppfattningen om att man inte får börja en mening med ”och” verkar vara oerhört utbredd och korsar alla åldersgränser. Men med tanke på att regeln aldrig funnits kan man ju undra varför den är så spridd och så starkt omhuldad.

Oklart varför man inte får börja en mening med ”och”

Det är många som vittnar om att de fått lära sig att man inte får börja en mening med ”och” eller ”men”. Ett flertal av dessa utbildades i svenska skolor på 40- och 50-talet men även elever som, likt mig, tagit sig igenom 70-talets Lgr 69-grundskola berättar om att de fått lära sig att ”och” i början av meningen är total tabu.

Eftersom jag inte för mitt liv kan förstå varför man inte får börja en mening med ”och” bestämde jag mig för att försöka ta reda på var denna ”regel” kommer ifrån. Men efter att ha forskat runt en hel del har jag faktiskt inte kunnat hitta några som helst belägg för att den någonsin har existerat i formell mening.

Ursprunget verkar vara ett antal bistra svensklärare på lågstadiet som genom seklerna tutat i barn denna helt felaktiga uppfattning på grund av missriktad pedagogisk nit. Och dessa ungar har sedan växt upp och behållit den här behagligt okomplicerade regeln som ett rättesnöre i sina liv, även när allt annat de hållit för sant eroderat i mötet med vuxenlivets instabila verklighet.

Regeln som är ett undantag

Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, som under många år var med som side-kick i radioprogrammet Språket i P1 lyfter denna teori i Göteborgs Posten 2015:

”Hur kommer det sig då att vi fått lära oss den här regeln? Varifrån kommer den?

Jo, med stor sannolikhet från skolans värld. När vi en gång skrev våra första uppsatser, skulle vi berätta en historia. Ämnet kunde vara ”Mitt sommarlov” eller ”En dag jag minns”.

Det vanliga berättelsemönstret är: ”och så gjorde vi det … och så … och så … och så var sommaren slut”. Självklart säger läraren att vi inte ska börja varenda mening med ”och” eller, varför inte, inga meningar ska börja med ”och”. Om regeln är pedagogiskt motiverad på lågstadiet, borde väl ändå en dementi utfärdas senare under skolåren. Få minns någon sådan.”

Nej, någon dementi har aldrig utfärdats. Så det är nog hög tid att göra det nu.

Klart du får börja en mening med ”och”!

Att hitta belägg för att det är okej att börja en mening med ”och” är däremot oändligt mycket lättare. Institutet för språk och folkminnen i Uppsala ansvarar också för Språkrådet, myndighetens språkvårdsenhet i Stockholm, som huvudsakligen är inriktad på språkrådgivning, föreläsningar, utgivning av språkböcker och språkpolitik. De har självklart tagit upp denna brännande fråga och beskriver vad som gäller:

”[Man kan] börja en mening med ”och” när den innebär ett tillägg till informationen i föregående mening eller meningar. Särskilt när meningen är sista ledet i en uppräkning eller uttrycker ett slags sammanfattning, så kan ett inledande ”och” ge särskilt eftertryck: ’Kontoret har hållit stängt på fredagar. Förfrågningar från allmänheten ligger obesvarade sedan förra året. Ingen ny information har lagts ut på webbplatsen sedan februari. Och det är ändå bara de missförhållanden som gäller ansiktet utåt.’ Men meningsinledande ”men” och ”och” bör ransoneras. Flera meningsinledande ”och” eller ”men” efter varandra ger ett pratigt intryck.”

För att en gång för alla leda i bevis att det inte bara är tillåtet, utan också på många sätt vanligt – och ibland stilistiskt önskvärt – att börja meningar med ”och” tänkte jag avslutningsvis lyfta några citat ur kända litterära verk.

Gör som Gud helt enkelt

Många använder Bibeln som ett rättesnöre för sina livsval, och det visar sig att denna skrift även är ett bra redskap när det gäller att göra sina språkval. Faktum är att första kapitlet av Första Mosebok, ”Gud skapar världen”, som beskriver just hur Gud skapade Jorden innehåller hela 12 meningar som börjar med ”och”. Här är de första styckena:

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.  Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.”

Eller varför inte August Strindberg?

August Strindberg fick förvisso aldrig Nobelpriset i litteratur, men får väl ändå räknas till en av våra mest nyskapande och välkända författare och dramatiker i modern tid. Han hade inga problem med att börja meningar med ”och” och var dessutom en sann ekvilibrist när det gäller användandet av semikolon, detta geniala skiljetecken – ett mellanting mellan kolon och komma vilket förärar vilken text som helst en air av genomtänkt intellektuell finess.

Här är ett citat, inledningen till romanen ”Röda rummet”:

“Men solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo genom rökarna från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarna på skeppsbrobåtarna, illuminerade i fönstren på stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarna och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger. Och därifrån kom vinden, och hon gjorde samma färd tillbaka genom Vaxholm, förbi fästningen, förbi Sjötullen, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Danviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol, tjära och trän, tornade mot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg.”

Låt annars Selma Lagerlöf övertyga dig

Men om du tvunget kräver en Nobelpristagare för att känna dig trygg i ditt användande av ”och” som inledning i meningen kan vi stämma av det hela med Selma Lagerlöf, den första kvinnan som fick (den numera relativt) ärofyllda möjligheten att inta en stol i Svenska Akademin. Här ett exempel ur hennes roman ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”:

”Far klagade över att han var trög och lat: ingenting hade han velat lära i skolan, och han var så oduglig att man nätt och jämnt kunde sätta honom till att valla gäss. Och mor nekade inte till att detta var sant, men hon var mest bedrövad över att han var vild och elak, hård mot djur och illvillig mot människor. ”Månne Gud bryta hans ondska och ge honom ett annat sinneslag!” sade mor. ”Annars blir han till en olycka både för sig själv och oss.”